Everything will be OK in the end.

If it's not OK, then it's not the end.

Många långa veckor, med många långa dagar, med många långa ... ja, lite av det mesta, faktiskt. Det har varit fullt ös på jobbet i helgen, men det hindrade mig inte från att gå ut igår - Skål och Excet. Det här att åka hem strax innan fem när man ska vara på jobbet vid tolv - ingen höjdare.

Jag hade en irländare på besök härom veckan. Han lagade mat åt mig. Då får man ligga. Ja, inte alltid - men det var ett sånt tillfälle. Herrejävlar, vilken träningsvärk jag hade sen. Vad hände med att jag skulle börja träna?

Annars träffade jag på en man med benprotes förra helgen - han har sovit här två gånger, men vi har inte legat med varandra. Och jag tror faktiskt inte att vi kommer att göra det heller, även om det vore spännande att se hur det funkar. Hur som helst är han alldeles för snäll och mesig för mig, så det kommer inte att bli något.

Nu börjar nedräkningen på riktigt - två veckor kvar...!

Sådärja!

Igår skrev jag på kontraktet - på torsdag tillträder jag som tillförordnad gruppchef. Yay! Äntligen! Det innebär verkligen inget lönelyft - men färre kvällar och helger. Jag klagar inte...

Idag är jag ledig och fick sova ut - de började inte borra i väggarna förrän alldeles nyss. Man får vara glad för det lilla. Nu har jag tänt ljus och funderar starkt på att inte hitta på något vettigt alls idag, utan bara läsa. Livet är härligt!

Jag upptäckte dock något jag inte alls gillar förra veckan. Bandymålvakt nr 1 har dött. I cancer. Det är ju inte direkt vad världen behöver - _färre_ snygga bandymålvakter. Otäckt är det iaf.

Nåja. Jag lever iaf. Och på fredag är det löning. Jag gillar't!

Status quo.

Sitter i soffan och moffar cashewnötter, min nya drog, och kollar på dålig eftermiddagsteve. Även om jag varit mer eller mindre nykter i helgen är det ändå den bästa söndagssysselsättningen...!

Förra helgen var spontan fredagsutgång med herr och fru Bowness. Dubliners är verkligen inte the shit, men sällskapet var det. Lördagen bjöd på jobb - med sjuk kollega och peak-CR. Tjokoko...! På kvällen vankades det personalfest på Rondo - riktigt roligt. Jag fick iväg ett bootiecall men fick inget napp, vilket jag var ganska glad efter dagen efter, när jag jobbade igen.

Veckan har innehållit bisarra mängder jobb och in i det sista såg det ut som om jag skulle vara tvungen att jobba helgen också, men tack och lov slapp jag och kunde vara med på avdelningsmiddagen hos Eva. God mat och mycket vin och gamla historier - och ganska skönt att vi åkte hem vid elva.

Jag sov länge igår, sen blev det en heldag med Malin; shopping, med det obligatoriska glaset vin, sen matlagning och filmkväll. Jag var hemma vid halv två, helt slut. Men så skönt att inte vakna bakis imorse! Det bjöds på lunch hos Malin - resterna från igår - sen åkte jag in till stan och hängde med Brel och Sara en stund.

Nu funderar jag starkt på att laga lite mat, så att jag har några matlådor i veckan. Sen blir det romantisk komedi för hela slanten - Notting hill. Kanske den bästa genom tiderna...

Och för övrigt - inget nytt från herrn. Han har visst sjukt fullt upp, men hur jävla jobbigt är det att skicka iväg ett sms emellanåt? Grrrr!